اَمْ حَسِبْتُمْ اَنْ تَدْخُلُوا الْجَنَّةَ وَلَمَّا يَأْتِكُمْ مَّثَلُ الَّذِيْنَ خَلَوْا مِنْ قَبْلِكُمْ ۗ مَسَّتْهُمُ الْبَأْسَاۤءُ وَالضَّرَّاۤءُ وَزُلْزِلُوْا حَتّٰى يَقُوْلَ الرَّسُوْلُ وَالَّذِيْنَ اٰمَنُوْا مَعَهٗ مَتٰى نَصْرُ اللّٰهِ ۗ اَلَآ اِنَّ نَصْرَ اللّٰهِ قَرِيْبٌ
am ḥasibtum an tadkhulul-jannata wa lammā ya'tikum maṡalul-lażīna khalau min qablikum, massathumul-ba'sā'u waḍ-ḍarrā'u wa zulzilū ḥattā yaqūlar-rasūlu wal-lażīna āmanū ma‘ahū matā naṣrullāh(i), alā inna naṣrallāhi qarīb(un).
Eller tror ni att ni kommer att träda in i Paradiset medan sådan (prövning) ännu inte har kommit över er som de som gick bort före er? De drabbades av fattigdom, lidande och skakades (av olika prövningar), tills Sändebudet och de som trodde med honom sade: "När kommer Allahs hjälp?" Sannerligen, Allahs hjälp är nära.
وَيَدْعُ الْاِنْسَانُ بِالشَّرِّ دُعَاۤءَهٗ بِالْخَيْرِۗ وَكَانَ الْاِنْسَانُ عَجُوْلًا
wa yad‘ul-insānu bisy-syarri du‘ā'ahū bil-khair(i), wa kānal-insānu ‘ajūlā(n).
Och människan ber (ofta) om ont, liksom hon (vanligtvis) ber om gott. Och människor är sannerligen hastiga.
خُلِقَ الْاِنْسَانُ مِنْ عَجَلٍۗ سَاُورِيْكُمْ اٰيٰتِيْ فَلَا تَسْتَعْجِلُوْنِ
khuliqal-insānu min ‘ajal(in), sa'urīkum āyātī falā tasta‘jilūn(i).
Människor skapades i all hast. Senare ska jag visa er mina tecken (kraft). Så be mig inte att påskynda det.
اَفَبِعَذَابِنَا يَسْتَعْجِلُوْنَ
afa bi‘ażābinā yasta‘jilūn(a).
Är det inte de som ber om att Vårt straff ska påskyndas?