Q.S At-Takwir (اَلتَّكْوِير) - 29 Antal verser

اِذَا الشَّمْسُ كُوِّرَتْۖ

iżasy-syamsu kuwwirat.

När solen går upp,

وَاِذَا النُّجُوْمُ انْكَدَرَتْۖ

wa iżan-nujūmunkadarat.

och när stjärnorna faller,

وَاِذَا الْجِبَالُ سُيِّرَتْۖ

wa iżal-jibālu suyyirat.

och när bergen förstörs,

وَاِذَا الْعِشَارُ عُطِّلَتْۖ

wa iżal-‘isyāru ‘uṭṭilat.

och om dräktiga kameler överges (inte tas om hand),

وَاِذَا الْوُحُوْشُ حُشِرَتْۖ

wa iżal-wuḥūsy ḥusyirat.

och när vilda djur samlas,

وَاِذَا الْبِحَارُ سُجِّرَتْۖ

wa iżal-biḥāru sujjirat.

och när haven värms upp,

وَاِذَا النُّفُوْسُ زُوِّجَتْۖ

wa iżan-nufūsu zuwwijat.

och när andarna är förenade (med kroppen),

وَاِذَا الْمَوْءٗدَةُ سُىِٕلَتْۖ

wa iżal-mau'ūdatu su'ilat.

och om de små flickorna som begravdes levande tillfrågades,

بِاَيِّ ذَنْۢبٍ قُتِلَتْۚ

bi'ayyi żambin qutilat.

för vilken synd dödades han?

وَاِذَا الصُّحُفُ نُشِرَتْۖ

wa iżaṣ-ṣuḥufu nusyirat.

Och när sidorna (välgörenhetsregister) har öppnats vidöppet,

وَاِذَا السَّمَاۤءُ كُشِطَتْۖ

wa iżas-samā'u kusyiṭat.

och när himlen upplöses,

وَاِذَا الْجَحِيْمُ سُعِّرَتْۖ

wa iżal-jaḥīmu su‘‘irat.

och när Jahims helvete upptänds,

وَاِذَا الْجَنَّةُ اُزْلِفَتْۖ

wa iżal-jannatu uzlifat.

och när himlen närmar sig,

عَلِمَتْ نَفْسٌ مَّآ اَحْضَرَتْۗ

‘alimat nafsum mā aḥḍarat.

varje själ kommer att veta vad den har gjort.

فَلَآ اُقْسِمُ بِالْخُنَّسِۙ

falā uqsimu bil-khunnas(i).

Jag svär vid stjärnorna,

الْجَوَارِ الْكُنَّسِۙ

al-jawāril-kunnas(i).

cirkulerar och sjunker,

وَالَّيْلِ اِذَا عَسْعَسَۙ

wal-laili iżā ‘as‘as(a).

på natten när det är sent,

وَالصُّبْحِ اِذَا تَنَفَّسَۙ

waṣ-ṣubḥi iżā tanaffas(a).

och vid gryningen när gryningen har brutit,

اِنَّهٗ لَقَوْلُ رَسُوْلٍ كَرِيْمٍۙ

innahū laqaulu rasūlin karīm(in).

Sannerligen (Koranen) är i sanning (Allahs ord, förmedlat av) den ädle budbäraren (Jibril),

ذِيْ قُوَّةٍ عِنْدَ ذِى الْعَرْشِ مَكِيْنٍۙ

Żī quwwatin ‘inda żil-‘arsyi makīn(in).

som har makt, har en hög position inför (Allahs) troninnehavare,

مُّطَاعٍ ثَمَّ اَمِيْنٍۗ

muṭā‘in ṡamma amīn(in).

som där (i änglarnas rike) åtlyds och litas på.

وَمَا صَاحِبُكُمْ بِمَجْنُوْنٍۚ

wa mā ṣāḥibukum bimajnūn(in).

Och din vän (Muhammed) är inte en galning.

وَلَقَدْ رَاٰهُ بِالْاُفُقِ الْمُبِيْنِۚ

wa laqad ra'āhu bil-ufuqil-mubīn(i).

Och sannerligen, han (Muhammed) såg honom (Jibril) vid den ljusa horisonten.

وَمَا هُوَ عَلَى الْغَيْبِ بِضَنِيْنٍۚ

wa mā huwa ‘alal-gaibi biḍanīn(in).

Och han (Muhammed) var inte någon som var snål (motvillig) att förklara det osynliga.

وَمَا هُوَ بِقَوْلِ شَيْطٰنٍ رَّجِيْمٍۚ

wa mā huwa biqauli syaiṭānir rajīm(in).

Och (Koranen) är inte Satans förbannade ord,

فَاَيْنَ تَذْهَبُوْنَۗ

fa aina tażhabūn(a).

vart ska du då gå?

اِنْ هُوَ اِلَّا ذِكْرٌ لِّلْعٰلَمِيْنَۙ

in huwa illā żikrul lil-‘ālamīn(a).

(Al-Koranen) är inget annat än en varning till hela naturen,

لِمَنْ شَاۤءَ مِنْكُمْ اَنْ يَّسْتَقِيْمَۗ

liman syā'a minkum ay yastaqīm(a).

(nämligen) för den bland er som vill följa den raka vägen.

وَمَا تَشَاۤءُوْنَ اِلَّآ اَنْ يَّشَاۤءَ اللّٰهُ رَبُّ الْعٰلَمِيْنَ ࣖ

wa mā tasyā'ūna illā ay yasyā'allāhu rabbul-‘ālamīn(a).

Och ni kan inte vilja (följa den vägen) om det inte är Allahs, världarnas Herres, vilja.