Q.S Al-Ma'arij (اَلْمَعَارِج) - 44 Antal verser

سَاَلَ سَاۤىِٕلٌۢ بِعَذَابٍ وَّاقِعٍۙ

sa'ala sā'ilum bi‘ażābiw wāqi‘(in).

Någon frågade om straffet som säkerligen kommer att inträffa,

لِّلْكٰفِرِيْنَ لَيْسَ لَهٗ دَافِعٌۙ

lil-kāfirīna laisa lahū dāfi‘(un).

för de icke-troende, som ingen kan förkasta,

مِّنَ اللّٰهِ ذِى الْمَعَارِجِۗ

minallāhi żil-ma‘ārij(i).

(Straff) från Allah, som har uppstigningsplatserna.

تَعْرُجُ الْمَلٰۤىِٕكَةُ وَالرُّوْحُ اِلَيْهِ فِيْ يَوْمٍ كَانَ مِقْدَارُهٗ خَمْسِيْنَ اَلْفَ سَنَةٍۚ

ta‘rujul-malā'ikatu war-rūḥu ilaihi fī yaumin kāna miqdāruhū khamsīna alfa sanah(tin).

Änglarna och Gabriel steg upp (vände mot) Gud, på en dag motsvarande femtiotusen år.

فَاصْبِرْ صَبْرًا جَمِيْلًا

faṣbir ṣabran jamīlā(n).

Så ha tålamod, du (Muhammed) med gott tålamod.

اِنَّهُمْ يَرَوْنَهٗ بَعِيْدًاۙ

innahum yaraunahū ba‘īdā(n).

De ser (undergång) som långt (omöjligt).

وَّنَرٰىهُ قَرِيْبًاۗ

wa narāhu qarībā(n).

Medan Vi ser det nära (det kommer säkerligen att hända).

يَوْمَ تَكُوْنُ السَّمَاۤءُ كَالْمُهْلِۙ

yauma takūnus-samā'u kal-muhl(i).

(Kom ihåg) dagen då himlen blir som smält koppar,

وَتَكُوْنُ الْجِبَالُ كَالْعِهْنِۙ

wa takūnul-jibālu kal-‘ihn(i).

och bergen är som fjädrar (som flyger),

وَلَا يَسْـَٔلُ حَمِيْمٌ حَمِيْمًاۚ

wa lā yas'alu ḥamīmun ḥamīmā(n).

och inte en enda nära vän frågade sin vän,

يُبَصَّرُوْنَهُمْۗ يَوَدُّ الْمُجْرِمُ لَوْ يَفْتَدِيْ مِنْ عَذَابِ يَوْمِىِٕذٍۢ بِبَنِيْهِۙ

yubaṣṣarūnahum, yawaddul-mujrimu lau yaftadī min ‘ażābi yaumi'iżim bibanīh(i).

medan de tittade på varandra. Den dagen önskar syndaren att han kunde frälsa (sig själv) från straffet med sina barn,

وَصَاحِبَتِهٖ وَاَخِيْهِۙ

wa ṣāḥibatihī wa akhīh(i).

och hans fru och hans bror,

وَفَصِيْلَتِهِ الَّتِيْ تُـْٔوِيْهِۙ

wa faṣīlatihil-latī tu'wīh(i).

och familjen som skyddar honom (i världen),

وَمَنْ فِى الْاَرْضِ جَمِيْعًاۙ ثُمَّ يُنْجِيْهِۙ

wa man fil-arḍi jamī‘ā(n), ṡumma yunjīh(i).

och alla människor på jorden, och hoppas sedan att det ska frälsa dem.

كَلَّاۗ اِنَّهَا لَظٰىۙ

kallā, innahā laẓā.

Absolut inte! Helvetet är en upprörande eld,

نَزَّاعَةً لِّلشَّوٰىۚ

nazzā‘atal lisy-syawā.

som exfolierar hårbotten.

تَدْعُوْا مَنْ اَدْبَرَ وَتَوَلّٰىۙ

tad‘ū man adbara wa tawallā.

Vem kallar dem som vänder ryggen till och som vänder sig bort (från religion),

وَجَمَعَ فَاَوْعٰى

wa jama‘a fa'au‘ā.

och den person som samlar (egendomar) och sedan lagrar dem.

۞ اِنَّ الْاِنْسَانَ خُلِقَ هَلُوْعًاۙ

innal-insāna khuliqa halu‘ā(n).

Visst, människor är skapade för att gilla att klaga.

اِذَا مَسَّهُ الشَّرُّ جَزُوْعًاۙ

iżā massahusy-syarru jazū‘ā(n).

När han har problem klagar han,

وَّاِذَا مَسَّهُ الْخَيْرُ مَنُوْعًاۙ

wa iżā massahul-khairu manū‘ā(n).

och när han blir god (rikedom) blir han snål,

اِلَّا الْمُصَلِّيْنَۙ

illal-muṣallīn(a).

förutom de som utför bön,

الَّذِيْنَ هُمْ عَلٰى صَلَاتِهِمْ دَاۤىِٕمُوْنَۖ

allażīna hum ‘alā ṣalātihim dā'imūn(a).

de som förblir trogna i att utföra sina böner,

وَالَّذِيْنَ فِيْٓ اَمْوَالِهِمْ حَقٌّ مَّعْلُوْمٌۖ

wal-lażīna fī amwālihim ḥaqqum ma‘lūm(un).

och de i vilkas förmögenhet en viss del är avsatt,

لِّلسَّاۤىِٕلِ وَالْمَحْرُوْمِۖ

lis-sā'ili wal-maḥrūm(i).

för de (fattiga) som frågar och de som inte frågar,

وَالَّذِيْنَ يُصَدِّقُوْنَ بِيَوْمِ الدِّيْنِۖ

wal-lażīna yuṣaddiqūna biyaumid-dīn(i).

och de som tror på domens dag,

وَالَّذِيْنَ هُمْ مِّنْ عَذَابِ رَبِّهِمْ مُّشْفِقُوْنَۚ

wal-lażīna hum min ‘ażābi rabbihim musyfiqūn(a).

och de som fruktar sin Herres straff,

اِنَّ عَذَابَ رَبِّهِمْ غَيْرُ مَأْمُوْنٍۖ

inna ‘ażāba rabbihim gairu ma'mūn(in).

Sannerligen, ingen känner sig trygg från sin Herres straff,

وَّالَّذِيْنَ هُمْ لِفُرُوْجِهِمْ حٰفِظُوْنَۙ

wal-lażīna hum lifurūjihim ḥāfiẓūn(a).

och de som behåller sina privata delar,

اِلَّا عَلٰٓى اَزْوَاجِهِمْ اَوْ مَا مَلَكَتْ اَيْمَانُهُمْ فَاِنَّهُمْ غَيْرُ مَلُوْمِيْنَۚ

illā ‘alā azwājihim au mā malakat aimānuhum fa innahum gairu malūmīn(a).

förutom mot sina hustrur eller de slavar som deras högra hand äger, då är de inte klandervärda.

فَمَنِ ابْتَغٰى وَرَاۤءَ ذٰلِكَ فَاُولٰۤىِٕكَ هُمُ الْعَادُوْنَۚ

fa manibtagā warā'a żālika fa ulā'ika humul-‘ādūn(a).

Så de som ser bortom det (som till exempel otrohet, homosexuella och lesbiska), det är de människor som går över gränserna.

وَالَّذِيْنَ هُمْ لِاَمٰنٰتِهِمْ وَعَهْدِهِمْ رٰعُوْنَۖ

wal-lażīna hum li'amānātihim wa ‘ahdihim rā'ūn(a).

Och de som håller sina mandat och löften,

وَالَّذِيْنَ هُمْ بِشَهٰدٰتِهِمْ قَاۤىِٕمُوْنَۖ

wal-lażīna hum bisyahādātihim qā'imūn(a).

och de som håller fast vid deras vittnesbörd,

وَالَّذِيْنَ هُمْ عَلٰى صَلَاتِهِمْ يُحَافِظُوْنَۖ

wal-lażīna hum ‘alā ṣalātihim yuḥāfiẓūn(a).

och de som upprätthåller sina böner.

اُولٰۤىِٕكَ فِيْ جَنّٰتٍ مُّكْرَمُوْنَ ۗ ࣖ

ulā'ika fī jannātim mukramūn(a).

De är förhärligade i himlen.

فَمَالِ الَّذِيْنَ كَفَرُوْا قِبَلَكَ مُهْطِعِيْنَۙ

famālil-lażīna kafarū qibalaka muhṭi‘īn(a).

Så varför kommer de icke-troende rusande framför dig (Muhammed),

عَنِ الْيَمِيْنِ وَعَنِ الشِّمَالِ عِزِيْنَ

‘anil-yamīni wa ‘anisy-syimāli ‘izīn(a).

från höger och från vänster i grupper?

اَيَطْمَعُ كُلُّ امْرِئٍ مِّنْهُمْ اَنْ يُّدْخَلَ جَنَّةَ نَعِيْمٍۙ

ayaṭma‘u kullumri'im minhum ay yudkhala jannata na‘īm(in).

Vill var och en av de icke-troende komma in i himlen, som är full av njutning?

كَلَّاۗ اِنَّا خَلَقْنٰهُمْ مِّمَّا يَعْلَمُوْنَ

kallā, innā khalaqnāhum mimmā ya‘malūn(a).

Omöjligt! Sannerligen, Vi skapade dem utifrån vad de vet.

فَلَآ اُقْسِمُ بِرَبِّ الْمَشٰرِقِ وَالْمَغٰرِبِ اِنَّا لَقٰدِرُوْنَۙ

falā uqsimu birabbil-masyāriqi wal-magāribi innā laqādirūn(a).

Så jag svär vid Gud som styr solens, månens och stjärnornas uppgång och nedgång, att Vi sannerligen är i stånd,

عَلٰٓى اَنْ نُّبَدِّلَ خَيْرًا مِّنْهُمْۙ وَمَا نَحْنُ بِمَسْبُوْقِيْنَ

‘alā an nubaddila khairam minhum, wa mā naḥnu bimasbūqīn(a).

att ersätta (dem) med ett folk bättre än dem, och Vi kan inte besegras.

فَذَرْهُمْ يَخُوْضُوْا وَيَلْعَبُوْا حَتّٰى يُلٰقُوْا يَوْمَهُمُ الَّذِيْ يُوْعَدُوْنَۙ

fa żarhum yakhūḍū wa yal‘abū ḥattā yulāqū yaumahumul-lażī yū‘adūn(a)

Så låt dem sjunka och leka (i vilseledande riktning) tills de möter den dag som hotades för dem,

يَوْمَ يَخْرُجُوْنَ مِنَ الْاَجْدَاثِ سِرَاعًا كَاَنَّهُمْ اِلٰى نُصُبٍ يُّوْفِضُوْنَۙ

yauma yakhrujūna minal-ajdāṡi sirā‘an ka'annahum ilā nuṣubiy yūfiḍūn(a).

(nämligen) den dag då de hastigt kommer att stiga upp ur sina gravar som om de hastigt gick till sina avgudar (i världen),

خَاشِعَةً اَبْصَارُهُمْ تَرْهَقُهُمْ ذِلَّةٌ ۗذٰلِكَ الْيَوْمُ الَّذِيْ كَانُوْا يُوْعَدُوْنَ ࣖ

khāsyi‘atan abṣāruhum tarhaquhum żillah(tun), żālikal-yaumul-lażī kānū yū‘adūn(a).

deras blickar var nedåtriktade, fyllda av förödmjukelse. Det var den dagen de hade hotats med.