Q.S Abasa (عَبَسَ) - 42 Antal verser

عَبَسَ وَتَوَلّٰىٓۙ

‘abasa wa tawallā.

Han (Muhammed) hade ett surt ansikte och vände sig bort,

اَنْ جَاۤءَهُ الْاَعْمٰىۗ

an jā'ahul-a‘mā.

eftersom en blind man hade kommit till honom (Abdullah bin Ummi Maktum).

وَمَا يُدْرِيْكَ لَعَلَّهٗ يَزَّكّٰىٓۙ

wa mā yudrīka la‘allahū yazzakkā.

Och vet du (Muhammed) att han kanske vill rena sig (från synd),

اَوْ يَذَّكَّرُ فَتَنْفَعَهُ الذِّكْرٰىۗ

au yażżakkaru fatanfa‘ahuż-żikrā.

eller vill han (ta emot) undervisning, som gynnar honom?

اَمَّا مَنِ اسْتَغْنٰىۙ

ammā manistagnā.

Vad gäller de som känner sig tillräckliga (Quraysh-dignitärerna),

فَاَنْتَ لَهٗ تَصَدّٰىۗ

fa anta lahū taṣaddā.

då du (Muhammed) uppmärksammar honom,

وَمَا عَلَيْكَ اَلَّا يَزَّكّٰىۗ

wa mā ‘alaika allā yazzakkā.

medan det inte finns någon (skuld) på er om han inte renar sig (tror).

وَاَمَّا مَنْ جَاۤءَكَ يَسْعٰىۙ

wa ammā man jā'aka yas‘ā.

Och vad gäller de som hastigt kommer till dig (för att ta emot undervisning),

وَهُوَ يَخْشٰىۙ

wa huwa yakhsyā.

medan han är rädd (för Allah),

فَاَنْتَ عَنْهُ تَلَهّٰىۚ

fa anta ‘anhu talahhā.

du (Muhammed) ignorerar det till och med.

كَلَّآ اِنَّهَا تَذْكِرَةٌ ۚ

kallā innahā tażkirah(tun).

Gör aldrig det! Sannerligen, (Allahs läror) är en påminnelse,

فَمَنْ شَاۤءَ ذَكَرَهٗ ۘ

faman syā'a żakarah(ū).

Så den som vill, han kommer säkerligen att uppmärksamma det,

فِيْ صُحُفٍ مُّكَرَّمَةٍۙ

fī ṣuḥufim mukarrmah(tin).

i de förhärligade böckerna (inför Allahs åsyn),

مَّرْفُوْعَةٍ مُّطَهَّرَةٍ ۢ ۙ

marfū‘atim muṭahharah(tin).

upphöjd (och) helgad,

بِاَيْدِيْ سَفَرَةٍۙ

bi'aidī safarah(tin).

i budbärarnas (änglarnas) händer,

كِرَامٍۢ بَرَرَةٍۗ

kirāmim bararah(tin).

den ädle och hängivne.

قُتِلَ الْاِنْسَانُ مَآ اَكْفَرَهٗۗ

qutilal-insānu mā akfarah(ū).

Ve människan! Hur otacksam hon är!

مِنْ اَيِّ شَيْءٍ خَلَقَهٗۗ

min ayyi syai'in khalaqah(ū).

Av vad skapade Han (Allah) det?

مِنْ نُّطْفَةٍۗ خَلَقَهٗ فَقَدَّرَهٗۗ

min nuṭfah(tin), khalaqahū fa qaddarah(ū).

Från en droppe sperma skapade Han det och bestämde det sedan.

ثُمَّ السَّبِيْلَ يَسَّرَهٗۙ

Ṡummas-sabīla yassarah(ū).

Då gör Han vägen lätt,

ثُمَّ اَمَاتَهٗ فَاَقْبَرَهٗۙ

Ṡumma amātahū fa aqbarah(ū).

sedan dödade han honom och begravde honom,

ثُمَّ اِذَا شَاۤءَ اَنْشَرَهٗۗ

Ṡumma iżā syā'a ansyarah(ū).

sedan, om han vill, uppväcker han honom igen.

كَلَّا لَمَّا يَقْضِ مَآ اَمَرَهٗۗ

kallā lammā yaqḍi mā amarah(ū).

Aldrig (sådant)! Han (människan) har inte utfört vad Han (Allah) befallde honom att göra.

فَلْيَنْظُرِ الْاِنْسَانُ اِلٰى طَعَامِهٖٓ ۙ

falyanẓuril-insānu ilā ṭa‘āmih(ī).

Så människor bör vara uppmärksamma på sin mat.

اَنَّا صَبَبْنَا الْمَاۤءَ صَبًّاۙ

annā ṣababnal-mā'a ṣabbā(n).

Vi är de som har utgjutit rikligt med vatten (från himlen),

ثُمَّ شَقَقْنَا الْاَرْضَ شَقًّاۙ

Ṡumma syaqaqnal-arḍa syaqqā(n).

sedan delade Vi jorden så gott vi kunde,

فَاَنْۢبَتْنَا فِيْهَا حَبًّاۙ

fa'ambatnā fīhā ḥabbā(n).

sedan där odlade vi säd,

وَّعِنَبًا وَّقَضْبًاۙ

wa ‘inabaw wa qaḍbā(n).

och vin och grönsaker,

وَّزَيْتُوْنًا وَّنَخْلًاۙ

wa zaitūnaw wa nakhlā(n).

och oliver och dadelpalmer,

وَّحَدَاۤىِٕقَ غُلْبًا

wa ḥadā'iqa gulbā(n).

och skuggiga trädgårdar,

وَفَاكِهَةً وَّاَبًّا

wa fākihataw wa abbā(n).

och frukter och gräs.

مَتَاعًا لَّكُمْ وَلِاَنْعَامِكُمْۗ

matā‘al lakum wa li'an‘āmikum.

(Allt det) är för din och din boskaps nöje.

فَاِذَا جَاۤءَتِ الصَّاۤخَّةُ ۖ

fa iżā jā'atiṣ-ṣākhkhah(tu).

Så när ett öronbedövande ljud hörs (den andra trumpetstöten),

يَوْمَ يَفِرُّ الْمَرْءُ مِنْ اَخِيْهِۙ

yauma yafirrul-mar'u min akhīh(i).

På den dagen skall en man fly från sin bror,

وَاُمِّهٖ وَاَبِيْهِۙ

wa ummihī wa abīh(i).

och från sin mor och far,

وَصَاحِبَتِهٖ وَبَنِيْهِۗ

wa ṣāḥibatihī wa banīh(i).

och från hans fru och barn.

لِكُلِّ امْرِئٍ مِّنْهُمْ يَوْمَىِٕذٍ شَأْنٌ يُّغْنِيْهِۗ

likullimri'im minhum yauma'iżin sya'nuy yugnīh(i).

Var och en av dem hade saker att hålla dem sysselsatta den dagen.

وُجُوْهٌ يَّوْمَىِٕذٍ مُّسْفِرَةٌۙ

wujūhuy yauma'iżim musfirah(tun).

Den dagen fanns det strålande ansikten,

ضَاحِكَةٌ مُّسْتَبْشِرَةٌ ۚ

Ḍāḥikatum mustabsyirah(tun).

skratta och ha kul,

وَوُجُوْهٌ يَّوْمَىِٕذٍ عَلَيْهَا غَبَرَةٌۙ

wa wujūhuy yauma'iżin ‘alaihā gabarah(tun).

och på den dagen skall ansiktena vara täckta av stoft (mörker),

تَرْهَقُهَا قَتَرَةٌ ۗ

tarhaquhā qatarah(tun).

höljd i mörker (drabbad av förödmjukelse och nöd).

اُولٰۤىِٕكَ هُمُ الْكَفَرَةُ الْفَجَرَةُ ࣖ

ulā'ika humul-kafaratul-fajarah(tu).

De är de olydiga icke-troende.