وَلَمَّا بَرَزُوْا لِجَالُوْتَ وَجُنُوْدِهٖ قَالُوْا رَبَّنَآ اَفْرِغْ عَلَيْنَا صَبْرًا وَّثَبِّتْ اَقْدَامَنَا وَانْصُرْنَا عَلَى الْقَوْمِ الْكٰفِرِيْنَ ۗ
wa lammā barazū lijālūta wa junūdihī qālū rabbanā afrig ‘alainā ṣabraw wa ṡabbit aqdāmanā wanṣurnā ‘alal-qaumil-kāfirīn(a).
Och när de avancerade mot Jalut och hans armé, bad de: "Vår Herre, ge oss tålamod, styrk våra steg och hjälp oss att möta de icke-troende."
اِذْ هَمَّتْ طَّۤاىِٕفَتٰنِ مِنْكُمْ اَنْ تَفْشَلَاۙ وَاللّٰهُ وَلِيُّهُمَا ۗ وَعَلَى اللّٰهِ فَلْيَتَوَكَّلِ الْمُؤْمِنُوْنَ
iż hammat-ṭā'ifatāni minkum an tafsyalā, wallāhu waliyyuhumā, wa ‘alallāhi falyatawakkalil-mu'minūn(a).
När två grupper av er ville dra er tillbaka av rädsla, medan Allah var deras Hjälpare, låt då de troende förlita sig på Allah.
وَاللّٰهُ اَعْلَمُ بِاَعْدَاۤىِٕكُمْ ۗوَكَفٰى بِاللّٰهِ وَلِيًّا ۙوَّكَفٰى بِاللّٰهِ نَصِيْرًا
wallāhu a‘lamu bi'a‘dā'ikum, wa kafā billāhi waliyyaw wa kafā billāhi naṣīrā(n).
Och Allah vet bäst om era fiender. Allah är tillräcklig för att vara en beskyddare och Allah är tillräcklig för att vara en hjälpare (för er).
قَالَ رَجُلَانِ مِنَ الَّذِيْنَ يَخَافُوْنَ اَنْعَمَ اللّٰهُ عَلَيْهِمَا ادْخُلُوْا عَلَيْهِمُ الْبَابَۚ فَاِذَا دَخَلْتُمُوْهُ فَاِنَّكُمْ غٰلِبُوْنَ ەۙ وَعَلَى اللّٰهِ فَتَوَكَّلُوْٓا اِنْ كُنْتُمْ مُّؤْمِنِيْنَ
qāla rajulāni minal-lażīna yakhāfūna an‘amallāhu ‘alaihimadkhulū ‘alaihimul-bāb(a), fa iżā dakhaltumūhu fa innakum gālibūn(a), wa ‘alallāhi fa tawakkalū in kuntum mu'minīn(a).
Två män bland de fromma, som hade fått Guds nåd, sade: "Attacka dem genom porten (till landet). Om ni går in i den kommer ni säkerligen att segra. Och sätt er lit endast på Allah, om ni är troende."
وَاِنْ يَّمْسَسْكَ اللّٰهُ بِضُرٍّ فَلَا كَاشِفَ لَهٗٓ اِلَّا هُوَ ۗوَاِنْ يَّمْسَسْكَ بِخَيْرٍ فَهُوَ عَلٰى كُلِّ شَيْءٍ قَدِيْرٌ
iy yamsaskallāhu biḍurrin falā kāsyifa lahū illā huw(a), wa iy yamsaska bikhairin fa huwa ‘alā kulli syai'in qadīr(un).
Och om Allah drabbar er av olycka, kan ingen utom Han avlägsna den. Och om Han bringar er gott, då har Han makt över allt.
قُلْ اَرَءَيْتَكُمْ اِنْ اَتٰىكُمْ عَذَابُ اللّٰهِ اَوْ اَتَتْكُمُ السَّاعَةُ اَغَيْرَ اللّٰهِ تَدْعُوْنَۚ اِنْ كُنْتُمْ صٰدِقِيْنَ
qul ara'aitakum in atākum ‘ażābullāhi au atatkumus-sā‘atu agairallāhi tad‘ūn(a), in kuntum ṣādiqīn(a).
Säg (Muhammed): "Förklara för mig, om Allahs plåga når er, eller Uppståndelsens Dag når er, om ni kommer att åkalla andra (gudar) än Allah, om ni talar sanningsenligt!"
بَلْ اِيَّاهُ تَدْعُوْنَ فَيَكْشِفُ مَا تَدْعُوْنَ اِلَيْهِ اِنْ شَاۤءَ وَتَنْسَوْنَ مَا تُشْرِكُوْنَ ࣖ
bal iyyāhu tad‘ūna fa yaksyifu mā tad‘ūna ilaihi in syā'a wa tansauna mā tusyrikūn(a).
(Nej), endast Honom ber ni om hjälp. Om Han vill, kommer Han att ta bort det (fara) ni ber Honom om, och ni överger det ni förbinder (med Allah).
فَلَوْلَآ اِذْ جَاۤءَهُمْ بَأْسُنَا تَضَرَّعُوْا وَلٰكِنْ قَسَتْ قُلُوْبُهُمْ وَزَيَّنَ لَهُمُ الشَّيْطٰنُ مَا كَانُوْا يَعْمَلُوْنَ
falau lā iż jā'ahum ba'sunā taḍarra‘ū wa lākin qasat qulūbuhum wa zayyana lahumusy-syaiṭānu mā kānū ya‘malūn(a).
Men varför bad de inte (till Allah) med ödmjukhet när Vår plåga kom över dem? Faktum är att deras hjärtan har förhärdats och Satan har fått det de alltid gör att verka vackert för dem.
اُدْعُوْا رَبَّكُمْ تَضَرُّعًا وَّخُفْيَةً ۗاِنَّهٗ لَا يُحِبُّ الْمُعْتَدِيْنَۚ
ud‘ū rabbakum taḍarru‘aw wa khufūyah(tan), innahū lā yuḥibbul-mu‘tadīn(a).
Be till er Gud med ett ödmjukt hjärta och en mjuk röst. Sannerligen, Han tycker inte om dem som överskrider gränser.
قَالُوْٓا اِنَّآ اِلٰى رَبِّنَا مُنْقَلِبُوْنَۙ
qālū innā ilā rabbinā munqalibūn(a).
De (magikerna) svarade: ”Vi skall sannerligen återvända till vår Herre.
وَلَمَّا سُقِطَ فِيْٓ اَيْدِيْهِمْ وَرَاَوْا اَنَّهُمْ قَدْ ضَلُّوْاۙ قَالُوْا لَىِٕنْ لَّمْ يَرْحَمْنَا رَبُّنَا وَيَغْفِرْ لَنَا لَنَكُوْنَنَّ مِنَ الْخٰسِرِيْنَ
wa lammā suqiṭa fī aidīhim wa ra'au annahum qad ḍallū, qālū la'il lam yarḥamnā rabbunā wa yagfir lanā lanakūnanna minal-khāsirīn(a).
Och när de ångrade sina handlingar och insåg att de hade gått vilse, sa de: ”Om vår Herre inte förbarmar sig över oss och förlåter oss, kommer vi säkerligen att vara bland förlorarna.”
وَاخْتَارَ مُوْسٰى قَوْمَهٗ سَبْعِيْنَ رَجُلًا لِّمِيْقَاتِنَا ۚفَلَمَّآ اَخَذَتْهُمُ الرَّجْفَةُ قَالَ رَبِّ لَوْ شِئْتَ اَهْلَكْتَهُمْ مِّنْ قَبْلُ وَاِيَّايَۗ اَتُهْلِكُنَا بِمَا فَعَلَ السُّفَهَاۤءُ مِنَّاۚ اِنْ هِيَ اِلَّا فِتْنَتُكَۗ تُضِلُّ بِهَا مَنْ تَشَاۤءُ وَتَهْدِيْ مَنْ تَشَاۤءُۗ اَنْتَ وَلِيُّنَا فَاغْفِرْ لَنَا وَارْحَمْنَا وَاَنْتَ خَيْرُ الْغٰفِرِيْنَ
wakhtāra mūsā qaumahū sab‘īna rajulal limīqātinā, falammā akhażathumur-rajfatu qāla rabbi lau syi'ta ahlaktahum min qablu wa iyyāy(a), atuhlikunā bimā fa‘alas-sufahā'u minnā, in hiya illā fitnatuk(a), tuḍillu bihā man tasyā'u wa tahdī man tasyā'(u), anta waliyyunā fagfir lanā warḥamnā wa anta khairul-gāfirīn(a).
Och Moses utvalde sjuttio personer från sitt folk för att (be Oss om ånger) vid den tidpunkt Vi hade bestämt. När de drabbades av en jordbävning sade Moses: "O min Herre, om Du hade velat, skulle Du ha förgjort dem och mig innan detta. Skall Du förgöra oss på grund av de förståndslösa bland oss? Det är bara en prövning från Dig, Du vilseleder med denna prövning vem Du vill och Du vägleder vem Du vill. Du är vår ledare, så förlåt oss och visa oss barmhärtighet. Du är den bäste förlåtaren."
۞ وَاكْتُبْ لَنَا فِيْ هٰذِهِ الدُّنْيَا حَسَنَةً وَّفِى الْاٰخِرَةِ اِنَّا هُدْنَآ اِلَيْكَۗ قَالَ عَذَابِيْٓ اُصِيْبُ بِهٖ مَنْ اَشَاۤءُۚ وَرَحْمَتِيْ وَسِعَتْ كُلَّ شَيْءٍۗ فَسَاَكْتُبُهَا لِلَّذِيْنَ يَتَّقُوْنَ وَيُؤْتُوْنَ الزَّكٰوةَ وَالَّذِيْنَ هُمْ بِاٰيٰتِنَا يُؤْمِنُوْنَۚ
waktub lanā fī hāżihid-dun-yā ḥasanataw wa fil-ākhirati innā hudnā ilaik(a), qāla ‘ażābī uṣību bihī man asyā'(u), wa raḥmatī wasi‘at kulla syai'(in), fa sa'aktubuhā lil-lażīna yattaqūna wa yu'tūnaz-zakāta wal-lażīna hum bi'āyātinā yu'minūn(a).
Och giv oss godhet i denna värld och i livet efter detta. Sannerligen, vi återvänder (ångrar) till Dig. (Allah) säger: "Jag skall straffa vem Jag vill och Min barmhärtighet täcker allt. Så Jag skall ge Min barmhärtighet till de fromma, som betalar zakat och de som tror på Våra verser."
وَاِمَّا يَنْزَغَنَّكَ مِنَ الشَّيْطٰنِ نَزْغٌ فَاسْتَعِذْ بِاللّٰهِ ۗاِنَّهٗ سَمِيْعٌ عَلِيْمٌ
wa immā yanzagannaka minasy-syaiṭāni nazgun fasta‘iż billāh(i), innahū samī‘un ‘alīm(un).
Och om Satan kommer för att fresta er, sök då er tillflykt hos Allah. Sannerligen, Han är Allhörande, Allvetande.
اِذْ يَقُوْلُ الْمُنٰفِقُوْنَ وَالَّذِيْنَ فِيْ قُلُوْبِهِمْ مَّرَضٌ غَرَّ هٰٓؤُلَاۤءِ دِيْنُهُمْۗ وَمَنْ يَّتَوَكَّلْ عَلَى اللّٰهِ فَاِنَّ اللّٰهَ عَزِيْزٌ حَكِيْمٌ
iż yaqūlul-munāfiqūna wal-lażīna fī qulūbihim maraḍun garra hā'ulā'i dīnuhum, wa may yatawakkal ‘alallāhi fa innallāha ‘azīzun ḥakīm(un).
(Kom ihåg) när hycklarna och de som har sjukdom i sina hjärtan säger: "De (de troende) har blivit bedragna i sin religion." (säger Allah): "Den som sätter sin lit till Allah, vet att Allah är allsmäktig, allsmäktig."
قُلْ لَّنْ يُّصِيْبَنَآ اِلَّا مَا كَتَبَ اللّٰهُ لَنَاۚ هُوَ مَوْلٰىنَا وَعَلَى اللّٰهِ فَلْيَتَوَكَّلِ الْمُؤْمِنُوْنَ
qul lay yuṣībanā illā mā kataballāhu lanā, huwa maulānā wa ‘alallāhi falyatawakkalil-mu'minūn(a).
Säg (Muhammed): "Ingenting skall hända oss utom vad Allah har bestämt för oss. Han är vår beskyddare, och endast till Allah sätter de troende sin lit."
وَلَوْ اَنَّهُمْ رَضُوْا مَآ اٰتٰىهُمُ اللّٰهُ وَرَسُوْلُهٗۙ وَقَالُوْا حَسْبُنَا اللّٰهُ سَيُؤْتِيْنَا اللّٰهُ مِنْ فَضْلِهٖ وَرَسُوْلُهٗٓ اِنَّآ اِلَى اللّٰهِ رٰغِبُوْنَ ࣖ
wa lau annahum raḍū mā ātāhumullāhu wa rasūluh(ū), wa qālū ḥasbunallāhu sayu'tīnallāhu min faḍlihī wa rasūluhū innā ilallāhi rāgibūn(a).
Och om de verkligen var nöjda med vad Allah och Hans Sändebud hade gett dem och sade: "Allah är tillräcklig för oss, så skall Allah och Hans Sändebud ge oss av Sin gåva. Sannerligen, vi är de som hoppas på Allah."
وَّعَلَى الثَّلٰثَةِ الَّذِيْنَ خُلِّفُوْاۗ حَتّٰٓى اِذَا ضَاقَتْ عَلَيْهِمُ الْاَرْضُ بِمَا رَحُبَتْ وَضَاقَتْ عَلَيْهِمْ اَنْفُسُهُمْ وَظَنُّوْٓا اَنْ لَّا مَلْجَاَ مِنَ اللّٰهِ اِلَّآ اِلَيْهِۗ ثُمَّ تَابَ عَلَيْهِمْ لِيَتُوْبُوْاۗ اِنَّ اللّٰهَ هُوَ التَّوَّابُ الرَّحِيْمُ ࣖ
wa ‘alaṡ-ṡalāṡatil-lażīna khullifū, ḥattā iżā ḍāqat ‘alaihimul-arḍu bimā raḥubat wa ḍāqat ‘alaihim anfusuhum wa ẓannū allā malja'a minallāhi illā ilaih(i), ṡumma tāba ‘alaihim liyatūbū, innallāha huwat-tawwābur-raḥīm(u).
och till de tre som lämnades kvar. Tills jorden tycktes trång för dem, fastän den är rymlig, och deras själar blev trånga för dem, och de insåg att det inte fanns någon tillflykt från Allah utom i Honom, då accepterade Allah deras ånger så att de skulle förbli i sin ånger. Sannerligen, Allah är Den som accepterar ånger, den Barmhärtigaste.
فَاِنْ تَوَلَّوْا فَقُلْ حَسْبِيَ اللّٰهُ لَآ اِلٰهَ اِلَّا هُوَ ۗ عَلَيْهِ تَوَكَّلْتُ وَهُوَ رَبُّ الْعَرْشِ الْعَظِيْمِ ࣖ
fa in tawallau faqul ḥasbiyallāhu lā ilāha illā huw(a), ‘alaihi tawakkaltu wa huwa rabbul-‘arsyil-‘aẓīm(i).
Så om de vänder sig bort (från tron), säg då (O Muhammed): "Allah är tillräcklig för mig; det finns ingen gud utom Han. Till Honom sätter jag min lit, och Han är Herren över den Stora Tronen."
هُوَ الَّذِيْ يُسَيِّرُكُمْ فِى الْبَرِّ وَالْبَحْرِۗ حَتّٰٓى اِذَا كُنْتُمْ فِىْ الْفُلْكِۚ وَجَرَيْنَ بِهِمْ بِرِيْحٍ طَيِّبَةٍ وَّفَرِحُوْا بِهَا جَاۤءَتْهَا رِيْحٌ عَاصِفٌ وَّجَاۤءَهُمُ الْمَوْجُ مِنْ كُلِّ مَكَانٍ وَّظَنُّوْٓا اَنَّهُمْ اُحِيْطَ بِهِمْۙ دَعَوُا اللّٰهَ مُخْلِصِيْنَ لَهُ الدِّيْنَ ەۚ لَىِٕنْ اَنْجَيْتَنَا مِنْ هٰذِهٖ لَنَكُوْنَنَّ مِنَ الشّٰكِرِيْنَ
huwal-lażī yusayyirukum fil-barri wal-baḥr(i), ḥattā iżā kuntum fil-fulk(i), wa jaraina bihim birīḥin ṭayyibatiw wa fariḥū bihā jā'athā rīḥun ‘āṣifuw wa jā'ahumul-mauju min kulli makāniw wa ẓannū annahum uḥīṭa bihim, da‘awullāha mukhliṣīna lahud-dīn(a), la'in anjaitanā min hāżihī lanakūnanna minasy-syākirīn(a).
Han är Gud som har gjort er i stånd att vandra på land (och segla) på havet. Så att när ni är i skeppet, och det (skeppet) glider fram och bär dem (människorna i det) med en god vind som blåser, och de är glada på grund av det; plötsligt kom en storm och vågor slog mot dem från alla hörn, och de trodde att de var omringade (fara), så de bad uppriktigt till Allah allena. (Om Du räddar oss från denna (fara), kommer vi sannerligen att vara bland de tacksamma."
اِنِّيْ تَوَكَّلْتُ عَلَى اللّٰهِ رَبِّيْ وَرَبِّكُمْ ۗمَا مِنْ دَاۤبَّةٍ اِلَّا هُوَ اٰخِذٌۢ بِنَاصِيَتِهَا ۗاِنَّ رَبِّيْ عَلٰى صِرَاطٍ مُّسْتَقِيْمٍ
innī tawakkaltu ‘alallāhi rabbī wa rabbikum, mā min dābbatin illā huwa ākhiżum bināṣiyatihā, inna rabbī ‘alā ṣirāṭim mustaqīm(in).
Sannerligen, jag sätter min lit till Allah, min Herre och er Herre. Inte en enda rörlig varelse har liv, men Han är den som håller i pannlocken (härskar över den). Sannerligen, min Herre går den raka (rättvisa) vägen.
قَالَ لَوْ اَنَّ لِيْ بِكُمْ قُوَّةً اَوْ اٰوِيْٓ اِلٰى رُكْنٍ شَدِيْدٍ
qāla lau anna lī bikum quwwatan au āwī ilā ruknin syadīd(in).
Han (Lut) sade: "Om jag hade styrkan (att avvisa dig) eller om jag kunde söka tillflykt hos en stark familj (såklart skulle jag det)."
وَلِلّٰهِ غَيْبُ السَّمٰوٰتِ وَالْاَرْضِ وَاِلَيْهِ يُرْجَعُ الْاَمْرُ كُلُّهٗ فَاعْبُدْهُ وَتَوَكَّلْ عَلَيْهِۗ وَمَا رَبُّكَ بِغَافِلٍ عَمَّا تَعْمَلُوْنَ ࣖ
wa lillāhi gaibus-samāwāti wal-arḍi wa ilaihi yurja‘ul-amru kulluhū fa‘budhu wa tawakkal ‘alaih(i), wa mā rabbuka bigāfilin ‘ammā ta‘malūn(a).
Och himlarnas och jordens hemligheter tillhör Allah, och till Honom återvänder alla angelägenheter. Så dyrka Honom och förtrösta på Honom. Och er Herre skall inte vara ovetande om vad ni gör.
وَقَالَ يٰبَنِيَّ لَا تَدْخُلُوْا مِنْۢ بَابٍ وَّاحِدٍ وَّادْخُلُوْا مِنْ اَبْوَابٍ مُّتَفَرِّقَةٍۗ وَمَآ اُغْنِيْ عَنْكُمْ مِّنَ اللّٰهِ مِنْ شَيْءٍۗ اِنِ الْحُكْمُ اِلَّا لِلّٰهِ ۗعَلَيْهِ تَوَكَّلْتُ وَعَلَيْهِ فَلْيَتَوَكَّلِ الْمُتَوَكِّلُوْنَ
wa qāla yā baniyya lā tadkhulū mim bābiw wāḥidiw wadkhulū min abwābim mutafarriqah(tin), wa mā ugnī ‘ankum minallāhi min syai'(in), inil-ḥukmu illā lillāh(i), ‘alaihi tawakkaltu wa ‘alaihi falyatawakkalil-mutawakkilūn(a).
Och han (Jakob) sade: "O mina barn! Gå inte in genom en port, och gå in genom olika portar; dock kan jag inte försvara er det minsta mot Allahs (öde). Det beslutet är Allahs ensamma. Till Honom sätter jag min lit och till Honom sätter även de som sätter sin lit."
قَالَ اِنَّمَآ اَشْكُوْا بَثِّيْ وَحُزْنِيْٓ اِلَى اللّٰهِ وَاَعْلَمُ مِنَ اللّٰهِ مَا لَا تَعْلَمُوْنَ
qāla innamā asykū baṡṡī wa ḥuznī ilallāhi wa a‘lamu minallāhi mā lā ta‘lamūn(a).
Han (Jakob) sade: ”Jag klagar bara över mina bekymmer och min sorg till Allah, och jag vet från Allah vad ni inte vet.
كَذٰلِكَ اَرْسَلْنٰكَ فِيْٓ اُمَّةٍ قَدْ خَلَتْ مِنْ قَبْلِهَآ اُمَمٌ لِّتَتْلُوَا۟ عَلَيْهِمُ الَّذِيْٓ اَوْحَيْنَآ اِلَيْكَ وَهُمْ يَكْفُرُوْنَ بِالرَّحْمٰنِۗ قُلْ هُوَ رَبِّيْ لَآ اِلٰهَ اِلَّا هُوَۚ عَلَيْهِ تَوَكَّلْتُ وَاِلَيْهِ مَتَابِ
każālika arsalnāka fī ummatin qad khalat min qablihā umamul litatluwa ‘alaihimul-lażī auḥainā ilaika wa hum yakfurūna bir-raḥmān(i), qul huwa rabbī lā ilāha illā huw(a), ‘alaihi tawakkaltu wa ilaihi matāb(i).
Således har Vi sänt dig (Muhammed) till ett folk från vilket flera människor har gått bort, så att du kan recitera för dem (Koranen) vad Vi har uppenbarat för dig, även om de inte tror på Gud, den Barmhärtige. Säg: "Han är min Herre, det finns ingen gud utom Honom; endast Honom förtröstar jag och endast Honom ångrar jag."
وَمَا بِكُمْ مِّنْ نِّعْمَةٍ فَمِنَ اللّٰهِ ثُمَّ اِذَا مَسَّكُمُ الضُّرُّ فَاِلَيْهِ تَجْـَٔرُوْنَۚ
wa mā bikum min ni‘matin fa minallāhi ṡumma iżā massakumuḍ-ḍurru fa ilaihi taj'arūn(a).
Och alla välsignelser som vilar över er (kommer) från Allah, när ni drabbas av motgångar, då är det till Honom ni ber om hjälp.
وَاتْلُ مَآ اُوْحِيَ اِلَيْكَ مِنْ كِتَابِ رَبِّكَۗ لَا مُبَدِّلَ لِكَلِمٰتِهٖۗ وَلَنْ تَجِدَ مِنْ دُوْنِهٖ مُلْتَحَدًا
watlu mā ūḥiya ilaika min kitābi rabbik(a), lā mubaddila likalimātih(ī), wa lan tajida min dūnihī multaḥadā(n).
Och recitera (Muhammed) det som uppenbarades för er, nämligen er Herres bok (Koranen). Ingenting kan ändra Hans ord. Och ni skall inte kunna finna tillflykt utom hos Honom.
وَاَعْتَزِلُكُمْ وَمَا تَدْعُوْنَ مِنْ دُوْنِ اللّٰهِ وَاَدْعُوْا رَبِّيْۖ عَسٰٓى اَلَّآ اَكُوْنَ بِدُعَاۤءِ رَبِّيْ شَقِيًّا
wa a‘tazilukum wa mā tad‘ūna min dūnillāhi wa ad‘ū rabbī, ‘asā allā akūna bidu‘ā'i rabbī syaqiyyā(n).
Och jag kommer att distansera mig från er och från det ni dyrkar vid sidan av Allah, och jag kommer att be till min Herre, förhoppningsvis kommer jag inte att bli besviken av att be till min Herre.”
قٰلَ رَبِّ احْكُمْ بِالْحَقِّۗ وَرَبُّنَا الرَّحْمٰنُ الْمُسْتَعَانُ عَلٰى مَا تَصِفُوْنَ ࣖ
qāla rabbiḥkum bil-ḥaqq(i), wa rabbunar-raḥmānul-musta‘ānu ‘alā mā taṣifūn(a).
Han (Muhammed) sade: "O min Herre, besluta rättvist. Och vår Herre är den Barmhärtigaste, från vilken vi ber om hjälp för allt du säger."
قَالَ رَبِّ انْصُرْنِيْ بِمَا كَذَّبُوْنِ
qāla rabbinṣurnī bimā każżabūn(i).
Han (Noa) bad: ”Min Herre, hjälp mig, ty de har ljugit för mig.”
وَقُلْ رَّبِّ اَنْزِلْنِيْ مُنْزَلًا مُّبٰرَكًا وَّاَنْتَ خَيْرُ الْمُنْزِلِيْنَ
wa qur rabbi anzilnī munzalam mubārakaw wa anta khairul-munzilīn(a).
Och be: "O min Herre, sätt mig på en välsignad plats, och Du är den bäste av givare."
نُسَارِعُ لَهُمْ فِى الْخَيْرٰتِۗ بَلْ لَّا يَشْعُرُوْنَ
nusāri‘u lahum fil-khairāt(i), bal lā yasy‘urūn(a).
Ger vi dem omedelbart bra saker? (Nej), men de inser det inte.
قُلْ لِّمَنِ الْاَرْضُ وَمَنْ فِيْهَآ اِنْ كُنْتُمْ تَعْلَمُوْنَ
qul limanil-arḍu wa man fīhā in kuntum ta‘lamūn(a).
Säg (Muhammed): "Vem tillhör jorden och allt som finns på den, om ni vet?"
وَقَالَ الرَّسُوْلُ يٰرَبِّ اِنَّ قَوْمِى اتَّخَذُوْا هٰذَا الْقُرْاٰنَ مَهْجُوْرًا
wa qālar-rasūlu yā rabbi inna qaumittakhażū hāżal-qur'āna mahjūrā(n).
Och Sändebudet (Muhammed) sade: "O min Herre, sannerligen har mitt folk försummat denna Koran."
وَالَّذِيْنَ يَقُوْلُوْنَ رَبَّنَا اصْرِفْ عَنَّا عَذَابَ جَهَنَّمَۖ اِنَّ عَذَابَهَا كَانَ غَرَامًا ۖ
wal-lażīna yaqūlūna rabbanaṣrif ‘annā ‘ażāba jahannam(a), inna ‘ażābahā kāna garāmā(n).
Och de som säger: "Vår Herre, ta bort helvetets plåga från oss, ty dess plåga kommer sannerligen att leda till evig förtappelse."
قَالَ رَبِّ اِنِّيْٓ اَخَافُ اَنْ يُّكَذِّبُوْنِ ۗ
qāla rabbi innī akhāfu ay yukażżibūn(i).
Han (Moses) sade: ”Herre, jag är sannerligen rädd att de ska ljuga för mig,
قَالَ كَلَّا ۗاِنَّ مَعِيَ رَبِّيْ سَيَهْدِيْنِ
qāla kallā, inna ma‘iya rabbī sayahdīn(i).
Han (Moses) svarade: "Jag skall aldrig (bli omhändertagen); min Herre är med mig, Han skall vägleda mig."
قَالَ رَبِّ اِنَّ قَوْمِيْ كَذَّبُوْنِۖ
qāla rabbi inna qaumī każżabūn(i).
Han (Noa) sade: ”Min Herre, mitt folk har sannerligen ljugit för mig;
اَمَّنْ يُّجِيْبُ الْمُضْطَرَّ اِذَا دَعَاهُ وَيَكْشِفُ السُّوْۤءَ وَيَجْعَلُكُمْ خُلَفَاۤءَ الْاَرْضِۗ ءَاِلٰهٌ مَّعَ اللّٰهِ ۗقَلِيْلًا مَّا تَذَكَّرُوْنَۗ
am may yujībul-muḍṭarra iżā da‘āhu wa yaksyifus-sū'a wa yaj‘alukum khulafā'a fil-arḍ(i), a'ilāhum ma‘allāh(i), qalīlam mā tażakkarūn(a).
Är det inte Han (Allah) som tar emot (bönen från) människor i nöd när de ber till Honom, och tar bort nöden och gör er (människor) till kalifer (ledare) på jorden? Finns det (annan) gud förutom Allah? Ni minns väldigt lite (av Allahs ynnest).
فَخَرَجَ مِنْهَا خَاۤىِٕفًا يَّتَرَقَّبُ ۖقَالَ رَبِّ نَجِّنِيْ مِنَ الْقَوْمِ الظّٰلِمِيْنَ ࣖ
fakharaja minhā khā'ifay yataraqqab(u), qāla rabbi najjinī minal-qaumiẓ-ẓālimīn(a).
Så kom han (Moses) ut ur staden i fruktan, vaksam (om någon hann upp honom eller hann ifatt honom), och bad: "O min Herre, rädda mig från det orättfärdiga folket."
وَلَمَّا تَوَجَّهَ تِلْقَاۤءَ مَدْيَنَ قَالَ عَسٰى رَبِّيْٓ اَنْ يَّهْدِيَنِيْ سَوَاۤءَ السَّبِيْلِ
wa lammā tawajjaha tilqā'a madyana qāla ‘asā rabbī ay yahdiyanī sawā'as-sabīl(i).
Och när han begav sig mot Madyans land bad han återigen: "Må min Gud leda mig på den rätta vägen."
فَسَقٰى لَهُمَا ثُمَّ تَوَلّٰىٓ اِلَى الظِّلِّ فَقَالَ رَبِّ اِنِّيْ لِمَآ اَنْزَلْتَ اِلَيَّ مِنْ خَيْرٍ فَقِيْرٌ
fasaqā lahumā ṡumma tawallā ilaẓ-ẓilli faqāla rabbi innī limā anzalta ilayya min khairin faqīr(un).
Så gav han (Mose) de två kvinnorna (boskapen) vatten, sedan återvände han till en skuggig plats och bad: "O min Herre, jag behöver verkligen något gott (mat) som du har sänt ner till mig."
قَالَ رَبِّ اِنِّيْ قَتَلْتُ مِنْهُمْ نَفْسًا فَاَخَافُ اَنْ يَّقْتُلُوْنِ
qāla rabbi innī qataltu minhum nafsan fa'akhāfu ay yaqtulūn(i).
Han (Moses) sade: ”Herre, jag har dödat någon från deras grupp, så jag är rädd att de ska döda mig.”
قَالَ رَبِّ انْصُرْنِيْ عَلَى الْقَوْمِ الْمُفْسِدِيْنَ ࣖ
qāla rabbinṣurnī ‘alal-qaumil-mufsidīn(a).
Han (Lut) bad: "O min Herre, hjälp mig (genom att straffa) den grupp som orsakade skadan."
وَاِذَا مَسَّ النَّاسَ ضُرٌّ دَعَوْا رَبَّهُمْ مُّنِيْبِيْنَ اِلَيْهِ ثُمَّ اِذَآ اَذَاقَهُمْ مِّنْهُ رَحْمَةً اِذَا فَرِيْقٌ مِّنْهُمْ بِرَبِّهِمْ يُشْرِكُوْنَۙ
wa iżā massan-nāsa ḍurrun da‘au rabbahum munībīna ilaihi ṡumma iżā ażāqahum minhu raḥmatan iżā farīqum minhum birabbihim yusyrikūn(a).
Och när människor drabbas av en fara, åkallar de sin Herre att han ska återvända (ångra sig) till Honom, och när Han sedan ger dem lite av Sin nåd, förenar plötsligt några av dem med Allahs partners.
وَّتَوَكَّلْ عَلَى اللّٰهِ ۗوَكَفٰى بِاللّٰهِ وَكِيْلًا
wa tawakkal ‘alallāh(i), wa kafā billāhi wakīlā(n).
och sätt er tillit till Allah. Och Allah är tillräcklig som beskyddare.
لِّيَسْـَٔلَ الصّٰدِقِيْنَ عَنْ صِدْقِهِمْ ۚوَاَعَدَّ لِلْكٰفِرِيْنَ عَذَابًا اَلِيْمًا ࣖ
liyas'alaṣ-ṣādiqīna ‘an ṣidqihim, wa a‘adda lil-kāfirīna ‘ażāban alīmā(n).
så att Han kan fråga de rättfärdiga om deras rättfärdighet. Han ger ett plågsamt straff för de som inte tror.
وَاِنِّيْ عُذْتُ بِرَبِّيْ وَرَبِّكُمْ اَنْ تَرْجُمُوْنِۚ
wa innī ‘użtu birabbī wa rabbikum an tarjumūn(i).
Och sannerligen söker jag tillflykt hos min Herre och er Herre, från era hot om att stena mig,
فَفِرُّوْٓا اِلَى اللّٰهِ ۗاِنِّيْ لَكُمْ مِّنْهُ نَذِيْرٌ مُّبِيْنٌۚ
fa firrū ilallāh(i), innī lakum minhu nażīrum mubīn(un).
Så återvänd hastigt till (lyda) Allah. Sannerligen, jag är en tydlig varnare från Allah till er.