وَهُوَ بِالْاُفُقِ الْاَعْلٰىۗ
wa huwa bil-ufuqil-a‘lā.
Medan han är vid den höga horisonten.
ثُمَّ دَنَا فَتَدَلّٰىۙ
Ṡumma danā fa tadallā.
Sedan närmade han sig (Muhammed), sedan närmade han sig,
فَكَانَ قَابَ قَوْسَيْنِ اَوْ اَدْنٰىۚ
fa kāna qāba qausaini au adnā.
så att avståndet är (ungefär) två bågar eller närmare (igen).
فَاَوْحٰىٓ اِلٰى عَبْدِهٖ مَآ اَوْحٰىۗ
fa auḥā ilā ‘abdihī mā auḥā.
Sedan förmedlade han till Sin tjänare (Muhammed) vad Allah hade uppenbarat.
مَا كَذَبَ الْفُؤَادُ مَا رَاٰى
mā każabal-fu'ādu mā ra'ā.
Hans hjärta förnekade inte vad han hade sett.
اَفَتُمٰرُوْنَهٗ عَلٰى مَا يَرٰى
afa tumārūnahū ‘alā mā yarā.
Så vill ni (polyteisterna i Mecka) tvista med honom om vad han såg?
وَلَقَدْ رَاٰهُ نَزْلَةً اُخْرٰىۙ
wa laqad ra'āhu nazlatan ukhrā.
Och sannerligen hade han (Muhammed) sett det (i dess ursprungliga form) vid en annan tidpunkt,
عِنْدَ سِدْرَةِ الْمُنْتَهٰى
‘inda sidratil-muntahā.
(nämligen) i Sidratul Muntaha,
عِنْدَهَا جَنَّةُ الْمَأْوٰىۗ
‘indahā jannatul-ma'wā.
i närheten finns ett paradis för bostad,
اِذْ يَغْشَى السِّدْرَةَ مَا يَغْشٰىۙ
iż yagsyas-sidrata mā yagsyā.
(Muhammed såg Jibril) när Sidratil kräktes och blev överväldigad av något som täckte honom,
مَا زَاغَ الْبَصَرُ وَمَا طَغٰى
mā zāgal-baṣaru wa mā ṭagā.
Hans (Muhammeds) syn avvek inte från vad han såg och gick inte (och) inte bortom den.
لَقَدْ رَاٰى مِنْ اٰيٰتِ رَبِّهِ الْكُبْرٰى
laqad ra'ā min āyāti rabbihil-kubrā.
Han har sannerligen sett några av sin Herres största tecken.
وَلَقَدْ رَاٰهُ بِالْاُفُقِ الْمُبِيْنِۚ
wa laqad ra'āhu bil-ufuqil-mubīn(i).
Och sannerligen, han (Muhammed) såg honom (Jibril) vid den ljusa horisonten.