فَاَمَّا مَنْ اُوْتِيَ كِتٰبَهٗ بِيَمِيْنِهٖ فَيَقُوْلُ هَاۤؤُمُ اقْرَءُوْا كِتٰبِيَهْۚ
fa ammā man ūtiya kitābahū biyamīnihī fa yaqūlu hā'umuqra'ū kitābiyah.
Den vars bok givens i högra hand sade: ”Ta den, läs min bok.”
اِنِّيْ ظَنَنْتُ اَنِّيْ مُلٰقٍ حِسَابِيَهْۚ
innī ẓanantu annī mulāqin ḥisābiyah.
Jag är sannerligen säker på att jag (en dag) kommer att få min upprättelse.
فَهُوَ فِيْ عِيْشَةٍ رَّاضِيَةٍۚ
fa huwa fī ‘īsyatir rāḍiyah(tin).
Då lever den personen ett lyckligt liv,
كُلُوْا وَاشْرَبُوْا هَنِيْۤـًٔا ۢبِمَآ اَسْلَفْتُمْ فِى الْاَيَّامِ الْخَالِيَةِ
kulū wasyrabū hanī'am bimā aslaftum fil-ayyāmil-khāliyah(ti).
(Det ska sägas till dem): ”Ät och drick med glädje för de gärningar ni gjorde i forna dagar.”
فَاَمَّا مَنْ اُوْتِيَ كِتٰبَهٗ بِيَمِيْنِهٖۙ
fa ammā man ūtiya kitābahū biyamīnih(ī).
Sedan, vad gäller den person vars uppteckning ges från hans rätt,
فَسَوْفَ يُحَاسَبُ حِسَابًا يَّسِيْرًاۙ
fa saufa yuḥāsabu ḥisābay yasīrā(n).
sedan kommer han att undersökas med en enkel undersökning,
وَّيَنْقَلِبُ اِلٰٓى اَهْلِهٖ مَسْرُوْرًاۗ
wa yanqalibu ilā ahlihī masrūrā(n).
och han kommer att återvända lycklig till sin familj (som båda är troende).