اِذْ قَالُوْا لَيُوْسُفُ وَاَخُوْهُ اَحَبُّ اِلٰٓى اَبِيْنَا مِنَّا وَنَحْنُ عُصْبَةٌ ۗاِنَّ اَبَانَا لَفِيْ ضَلٰلٍ مُّبِيْنٍۙ
iż qālū layūsufu wa akhūhu aḥabbu ilā abīnā minnā wa naḥnu ‘uṣbah(tun), inna abānā lafī ḍalālim mubīn(in).
När de sade: "Sannerligen, Yusuf och hans bror (Bunyamin) var mer älskade av sin far än av oss, trots att vi var en (stark) grupp. Sannerligen, vår far begick ett verkligt misstag."
قَالَ اِنِّيْ لَيَحْزُنُنِيْٓ اَنْ تَذْهَبُوْا بِهٖ وَاَخَافُ اَنْ يَّأْكُلَهُ الذِّئْبُ وَاَنْتُمْ عَنْهُ غٰفِلُوْنَ
qāla innī layaḥzununī an tażhabū bihī wa akhāfu ay ya'kulahuż-żi'bu wa antum ‘anhu gāfilūn(a).
Han (Jakob) sade: ”Att du (Josef) följer med dig är verkligen sorgligt för mig, och jag är rädd att han kommer att bli uppäten av vargar medan du är likgiltig mot honom.”
وَتَوَلّٰى عَنْهُمْ وَقَالَ يٰٓاَسَفٰى عَلٰى يُوْسُفَ وَابْيَضَّتْ عَيْنٰهُ مِنَ الْحُزْنِ فَهُوَ كَظِيْمٌ
wa tawallā ‘anhum wa qāla yā asafā ‘alā yūsufa wabyaḍḍat ‘aināhu minal-ḥuzni fa huwa kaẓīm(un).
Och han (Jakob) vände sig bort från dem (sina barn) och sade: "Åh, min sorg över Josef!" Och hans ögon blev vita av sorg. Han teg och höll tillbaka sin vrede (mot sina barn).
قَالُوْا تَاللّٰهِ تَفْتَؤُا تَذْكُرُ يُوْسُفَ حَتّٰى تَكُوْنَ حَرَضًا اَوْ تَكُوْنَ مِنَ الْهٰلِكِيْنَ
qālū tallāhi tafta'u tażkuru yūsufa ḥattā takūna ḥaraḍan au takūna minal-hālikīn(a).
De sade: "Vid Allah, du upphör inte att minnas Yusuf förrän du (lider av) en allvarlig sjukdom eller är bland dem som kommer att förgås."
يٰبَنِيَّ اذْهَبُوْا فَتَحَسَّسُوْا مِنْ يُّوْسُفَ وَاَخِيْهِ وَلَا تَا۟يْـَٔسُوْا مِنْ رَّوْحِ اللّٰهِ ۗاِنَّهٗ لَا يَا۟يْـَٔسُ مِنْ رَّوْحِ اللّٰهِ اِلَّا الْقَوْمُ الْكٰفِرُوْنَ
yā baniyyażhabū fa taḥassasū miy yūsufa wa akhīhi wa lā tai'asū mir rauḥillāh(i), innahū lā yai'asu mir rauḥillāhi illal-qaumul-kāfirūn(a).
O mina barn! Gå och sök (nyheter) om Josef och hans bröder och misströsta inte om Allahs nåd. Sannerligen, de som misströstar om Allahs nåd är bara de som inte tror.
وَلَمَّا فَصَلَتِ الْعِيْرُ قَالَ اَبُوْهُمْ اِنِّيْ لَاَجِدُ رِيْحَ يُوْسُفَ لَوْلَآ اَنْ تُفَنِّدُوْنِ
wa lammā faṣalatil-‘īru qāla abūhum innī la'ajidu rīḥa yūsufa lau lā an tufannidūn(i).
Och när karavanen hade gett sig av (från Egyptens land), sade deras far: "Jag kände sannerligen Josefs doft, om ni inte hade anklagat mig för att vara svag i sinnet (naturligtvis skulle ni ha rättfärdigat mig)."
قَالُوْا تَاللّٰهِ اِنَّكَ لَفِيْ ضَلٰلِكَ الْقَدِيْمِ
qālū tallāhi innaka lafī ḍalālikal-qadīm(i).
De (hans familj) sade: "Vid Allah, ni lever fortfarande fast vid era tidigare misstag."